viktcoachen

Nu har jag ägnat alldeles för mycket tid åt teknikstrul. Finns det något mer frustrerande än när saker inte fungerar. Det värsta är att jag inte har koll på om det är teknikens fel eller händelsevis mitt eget. Har jag blivit förbisprungen av teknikutvecklingen så att jag inte hänger med längre?

Nu är jag ju född på 50-talet och då var det bakelittelefon eller nåt sånt. Nu sitter man här med den lilla mobilen som hittills har funkat utmärkt. Jag har ringt och sms:at och mms:at och det har varit frid o fröjd.

Köpte ny telefon häromdagen och nu finns det en massa käcka funktioner som jag har tänkt lära mig. Tog en bild igår när vi var ute på en mastodontpromenad och skulle då föröka få över den till datorn, men då var det stopp. Hur jag än försökte, så gick det inte. Nu har jag återupptagit försöken idag igen, men det funkar inte idag heller så jag ger attan i det och låter dig leva utan min fina bild på den strömmande vårforsen.

Minusgrader idag, så vi ska ge isen en chans och ta en skridskotur, trots att musklerna värker efter torsdagens gym-premiär. I fredags var det ett core-pass för första gången på länge och hejhej alla bortglömda muskler! Kul att ni fortfarande finns kvar - det känns tydligt!

I lördags kom vi till gymmet kl. 15.40 och fick höra att de stänger 16.00, så det blev inget då heller! Har i alla fall bokat personlig pepping som ingår 4 gånger. Börjar imorgon kväll!

Igår var vi hur slöa som helst båda två. Ingen drog den andre, så den samlade motionen bestod i att springa runt i Sickla. Dels måste vi lämna in min dator som har tappat ljudet och dels skulle vi leta efter en ny lampa. Det blev lika lite lampa som motion... 

Datorn vet jag inte när vi får tillbaka. Nu får vi slåss om Staffans - är det klokt egentligen att man vant sig vid att sitta hemma vid varsin dator? I varsitt rum!

Min höga ambitionsnivå med mycket motion och mindre mat har inte riktigt nått igenom till mitt medvetande, så imorse åkte stegräknaren på för att motivera mig lite extra. Det hjälper faktiskt! Gick en extra sväng på lunchen bara för det, och nu ska jag strax ta apostlahästarna till Slussen! Till lunch blev det keso med frukt och yoghurt/müsli till mellanmål.

Återstår bara den stora utmaningen...kvällen! Varför är kvällarna så mycket svårare än dagarna, trots att man vet precis hur man ska lägga upp loppet? Men med riktig beslutsamhet går det bra - det vet jag ju och när man har bestämt sig är det inte så fasligt svårt - när kvällen väl är över, tänderna är borstade och man ligger i kojen, haha!

Jag inser mer och mer att det har sina fördelar att vara två! Visst finns det saker man kan irritera sig på och visst kan man ibland tänka att han är en tjurig och tvär sur-mas men när det kommer till kritan hänger det faktiskt på hur jag mår själv. Humör smittar både - det goda och det dåliga, så är jag irriterad och grinig, så kanske det inte är så konstigt om han också blir det. Och vice versa förstås...

Häromdagen städade han - det skrev jag om! Igår föreslog han att vi skulle ut och åka skridskor på eftermiddagen. Först hade jag en massa invändningar - det var för sent och skulle nästan hinna bli mörkt, det hade snöat lite och var ett par plusgrader, så isen var säkert förstörd. Tja till slut gav jag med mig och tänkte att "nåja, ett varv runt sjön ute vid Hellasgården kan väl gå an"...

Tack Staffan för att du drog ut mig igen! Vi åkte 4 varv och det sista var det faktiskt jag som föreslog. Det var jätteskönt och roligt. Jag hade ALDRIG åkt dit ensam...

Nyss kom han på att vi skulle åka till gymmet... Vi ska ha gäster och jag måste hinna laga mat och städa undan och, och, och... men OK lite skit i hörnen få de väl stå ut med och mat hinner det nog bli i alla fall. Nu sticker vi!

Vilken dag det blev idag! När jag vaknade 9.20, tyckte jag att "hjälp, dagen är nästan slut och vi som skulle"....... Hade bestämt med mina "kulturnissor" att vi skulle ses på Waldemarsudde och se Lars Lerin-utställningen och med lite eld i baken hann jag dit. Dessutom hade Agneta kommit i god tid och köat åt oss, så jag kunde gå rakt in. Det var en jättefin utställning med härliga bamsestora akvareller. De allra flesta i konstnärens ägo. Han har tydligen svårt att göra sig av med sina alster. Vad lever man på då och hur får man plats med allt???

Jag skippade fikat efteråt - tyvärr - det hade varit kul att babbla lite, men skulle jag hinna det och det så var det bara att rassla vidare. In till city och fixade rekvisita till matplåtning på torsdag. Åh, sicken tid det tar. Halv tre satte jag mig i bilen och gasade hemåt och där hade Staffan dukat fram en banan och knäckebröd + skridskor o pjäxor från källarförrådet.

Klockan tre stod vi på isen och där hittade vi gamla kompisar så efter 4-5 varv runt Vårgärdssjön (eller vad det nu var) ramlade vi dessutom med på gulaschsoppa. Ha, jag slapp fixa middag på ett bräde, så när vi kom hem hann jag dessutom hänga upp de nysydda gardinerna.

Där ser man - jag som är en sån hopplös tidspessimist. Man hinner mer än man tror om man bara tar en sak i taget! Nu är dessutom skridskoprylarna framme, så det blir ännu lättare nästa gång - om det nu bara inte blir snöslask som sabbar isarna!

Läste i dagens tidning att små, små rörelser gör skillnad! Det är bättre för kroppen att resa sig från stolen och gå ett varv runt den än att sitta stilla kvar i stolen. Jamen det är väl ganska självklart, eller??? Klart att varje liten rörelse är bättre än ingen alls! Samtidigt är det klart att det är ännu bättre att ta en promenad på en halvtimme än att gå ett varv runt stolen. Vilka världsnyheter!!!!!

OK, för den som aldrig rör sig kanske det är en uppmuntran att även det lilla, lilla gör skillnad, så kan man få upp en soffpotatis ur slafen på det sättet, må det vara hänt!

Igår hade Vivvi med sig sin jycke till jobbet. Jag blir så himla sugen... Sen jag var liten har jag alltid önskat mig en hund, men  när jag var liten fick jag ingen och sen har det liksom aldrig passat. Det är bundet, knepigt när man spelar golf, jobbigt när man ska resa bort och tänk de där dagarna när vädret är hopplöst eller man själv trött eller förkyld.

Haha, det där är såna där typiska ursäkter som man kör när man vill slippa gå på promenad - oftast av ren och skär lathet (heter det lättja, kanske)

Det vore ju suveränt att inte kunna skylla på trams. Det är ju så himla skönt när man väl kommer ut. Vi kom just hem efter en promenad. När vi gick frågade Staffan om vi skulle ta en långpromenad. Nja sa jag, en kort - klockan är ju redan 3 och det blir snart mörkt... löjligt! Vi gick i alla fall en timme och visst mörknade det på hemvägen, men vad gjorde väl det?

Vi började till och med prata om olika raser...men jag inser att det här bara är första invänjningen i tanken. Det dröjer säkert ett par år innan det blir verkligeht, men nån gång SKA jag bara ha en hund, sådet så!

Jag tröttnade ganska snabbt på Sudokun, så den gamla symaskinen från 60-talet åkte fram. Tänk, vilken kvalitet det var på prylarna på den tiden. Den här har säkert sytt miltals med stygn, och den fungerar hur bra som helst fortfarande. En stor del av gårdagen gick åt till att trassla med veckband och knappnålar och ändå blev jag inte klar. Fortsatte idag, men till slut insåg jag att det var en nödvändighet att komma ut och få lite frisk luft, så det blev en tvåtimmars promenad.

Visst är det härligt när man väl kommer ut i kylan bara man byltar på sig ordentligt. Idag var det minus 8 och det är väl inget att skryta med för er som bor i Norrland, men här är det ungefär som när den första snön kommer - folk fattar ingenting och går omkring och fjantar i visserligen snygga, men föga lämpliga kläder. Och fryser!

Jag var nog inte så snygg, men jag frös inte! Nu skulle jag önska att jag kunde teckna så där som Helena på sin i mitt tycke högst otantiga blogg. Då hade du fattat hur jag tog mig ut iutifrån mitt eget tyckande. En kamera är i det här sammanhanget olämplig och trist - den speglar ju bara verkligheten och inte alls hur jag känner att jag ser ut.

Jag LÄNGTAR efter en promenad...håller på att bli galen på att inte orka ett smack. Hur kan en vanlig rackarn's förkylning vara så knäckande? Åsåå tänker man på alla som är riktigt sjuka och då ska man ju inte klaga på en löjlig flunsa!

Det är kolsvart utanför fönstret, men jag anar rörelser i vattnet nere på fjärden. Så vackert det är och så vackert det var, att titta ut när solen sken för ett par timmar sen.

Hade tänkt baka eller nå't när jag ändå är hemma, men jag orkade inte ens det... Ringde till 3 för att höra vad det kostar att koppla upp sig på pucken när jag är i Norge över jul. 25:-/Mbyte, vad tusan innebär det??? Om jag sitter och skriver några små inlägg på bloggen, hur mycket är det i Mbyte??? Det kunde de naturligtvis inte svara på - de bara avrådde från att använda det mobila bredbandet utomlands... Trysil som ligger några kilometer från Sälen - är det klokt att det ska vara sån skillnad?

Han är ju för gullig, André Pops. Hade jag haft en dotter så hade han varit rena svärmorsdrömmen. Har haft många tillfällen att kika på honom den här helgen, när mesta tiden har gått åt till att glo på andra som rör på kroppen. Själv har jag lyckats masa mig ur sängen och till TV-soffan tur-och retur, men det är också allt...

Igår kändes det lite lyxigt att få förkylningsslöa, men nu börjar det räcka! Har gett mig den på att inte gå ut för tidigt och åka på samma smäll som i fjol, när jag var halvrisig i 2,3 månader.

Det är nära till hands att börja lova sig själv en massa saker "bara jag blir frisk". Nä, nu tar jag en dag i taget och njuter av adventsstjärnor och -stakar. Det finns mycket att vara glad åt, trots allt!

Säga vad man vill, men tävlingar fungerar ofta för att trigga oss till mer än vi annars skulle orka. När Staffan och jag spelar golf tillsammans, sätter det sig en liten djävul på axeln och viskar upphetsande i örat. Det här brukar resultera i kommentarer som "ligger du i bunkern, älskling?" eller om man missar en putt: "synd...." och där är tonfallet inte direkt kryddat av empati.

Man kan använda tävlingsinstinkten till att få igång sig själv också, för att inte tala om sina arbetskamrater. I våras hade vi en stegtävling på redaktionen och aldrig har det promenerats så mycket här. Nu har MåBra lanserat en ny stegräknartjänst som är riktigt rolig, www.motiomera.se. Man kan tävla mot sig själv,  men även mot andra på sajten. Det leder verkligen till fler steg, bättre kondis och ett ökat välbefinnande.

Idag tog jag bilen till jobbet för att jag behöver den i eftermiddag, och fy, så segt det var att komma igång jämfört med när jag kommer lunkandes till jobbet! Nej, imorgon blir det promenad igen!

Vilka helt galna saker folk kan komma på att tillverka!

Jag provade de här tossiga prylarna idag, men jag måste erkänna att det var vansinnigt roligt att hoppa omkring med de här tingestarna på fötterna. Jag ser mest skraj ut på bilden, men det var verkligen kul!
Man skuttar runt och jag kan tänka mig att man kan få upp ordentlig fart utomhus. Jag hoppade bara runt härinne på redaktionen och det var nog tur det.

Vad gör man inte för att få lite motion... Imorse tog jag T-banan till jobbet eftersom det pratades om spöregn på väderrapporten igår kväll. Att solen sedan sken när jag gick, hjälpte tyvärr inte eftersom jag unnade mig att sova en halvtimme extra.  Nu tänker jag promenera hem, men det vore ju tusan om det börjar regna då istället. Ja,ja ,regn är ju bara vatten..... Vad lär man av detta? Lita inte på väderleksrapporterna!

Jag tog gud i hågen och använde apostlahästarna hem igår, men det blev en dyrbar historia. Just innan jag kom hem, blev det röd gubbe i hörnet, så jag fick gå en annan väg och passerade då en klädaffär där det var 70% rabatt. Var tvungen att kolla lite bara...gick ut 900 kronor fattigare eller också "tjänade" jag över 2000 spänn. Inställningsfråga!

Fick ett par byxor, en kort kjol, en "finkjol" en "finblus", ett kaxigt linne med kamphundar på, som jag har på mig idag. Eva är jättesotis, hon hade velat ha ett likadant, haha...

Det regnade inte en enda droppe på hemvägen - vilken tur att jag inte tog t-banan som ren försiktighetsåtgärd. Det  var så skönt att jag gick hit idag också. Goda initiativ skapar så småningom goda vanor.

...och tillbaka i selen igen. Så kul det var att komma tillbaka och träffa arbetskompisarna! Var tvungen att ta tunnelbanan till jobbet eftersom jag skulle släpa på datorn, men hade tänkt promenera hem, så jag har laddat med gympaskor och Ipod. Nu börjar det dra ihop sig till hemgång och regnet öser ner och nyss kom en åsk-knall.

Hmmm, det finns inget dåligt väder sägs det, men jag laddade varken med regnkläder eller paraply...klantigt. Måste få hjärnan att börja fungera på helfart snart - den har nog gått lite på sparlåga ett tag när man inte behövt planera så mycket.

...kan man visst vara och Imse, fet och ful är du bara i dina egna ögon. Man blir inte lycklig allenast genom att vara smal, men handen på mitt eget hjärta - visst underlättar det.

Joodå, följer mitt hjärta gör jag ständigt och det brukar oftast bli bra, även om jag har gått på nitar ibland, men det får det vara värt. Känslan segrar i det långa loppet, det är jag helt övertygad om!

Igår spelde jag golftävling för tredje gången i livet och det var jättekul. Spelade med 2 mycket trevliga damer och lyckades sänka mitt hcp igen! Kom 4:a och fick en keps i pris!!! Den som vann fick en ost -lyckans henne.

Redaktionen på MåBra har blivit utmanad till att springa VårRuset och idag är det dags! Kunde vi haft bättre väder - nej, knappast! Utrustade med ett gott humör ger vi oss i kast med denna hord av tjejer som ska trängas runt i 5 kilometer. Jag minns sen tidigare år att alla tänker att man ska starta i en snabbare startgrupp än man egentligen tänkt ta sig runt.

Det korkade är att alla tänker likadant, så det blir säkert kaos hur man än gör. Många har nog sitt huvudsakliga sikte inställt på picnic-korgen efter loppet, men vi ska definitivt kämpa oss runt först!

Nu cyklar vi iväg och rusar...

Igår körde jag ner till sommarvistet på Öland tillsammans med lilla mor, som förhoppningsvis ska kunna stanna här hela sommaren. När vi kom fram skulle elen sättas på, vattnet likaså och sedan varmvattenberedarna, så vi slipper duscha kallt imorgon bitti. När detta var gjort var det bara att se till att vi skulle få något i oss, så klockan rann iväg ochh inte mycket annat blev gjort.

Trädgården ser lika vildvuxen ut som en ödegård i Ödeshög, mammas rum är rena slagfältet efter att det kommit upp nya gipsskivor. Alla hennes möbler står intravade i vardagsrummet. Rena röran med andra ord, så idag sitter jag och tittar på eländet och vet inte i vilken ände jag ska börja. Hade tänkt ta en cykeltur, men inser att det är bättre att lägga motionen på gräsklippning - jag som brukar förorda att man ska motionera dessutom... Nå, nöden har ingen lag - eller snarare tiden. Nu är det prioriteringar som gäller, så jag cyklar iväg och gör några inköp och letar efter en händig målare som kanske vill fixa färdigt i mors rum, så får jag en cykeltur innan jag börjar klippa gräs. Nu sitter jag här o skriver istället för att göra det jag ska - action, madame!!! 

...och jag har inte varit utanför dörren idag. Det här är nackdelen med de dagar jag jobbar hemma. Jag kommer inte ut i friska luften och jag missar mina båda 40-minuterspromenader till och från jobbet. Hur korkad får man vara? Jag har ju alla chanser i världen att ta en promenad mitt på dagen istället, men jag blir så himla arbets-elak att jag inte ger mig tid. Ska vara effektiv och få en massa gjort istället, men troligen vore jag mer effektiv om jag tog ett break då och då. Jag ska träna mig själv mentalt till att ändra inställning. Som vanligt är det naturligtvis en planeringsfråga!

Har bokat instruktion på gymmet ikväll, så då blir det i alla fall lite träning även om det är inomhus. Till imorgon har jag bokat årets första golfrunda. Ska bli intressant att se hur Tommy funkar på golfbanan....titta, titta nu fick han ett namn här också!!! Golf är avslöjande för personligheten. Sällan kan man se så bra som på en golfrunda hur en person fungerar. Prestige, tävlingsmentalitet, "sjyssthet", förmåga att ta motgång och medgång - allt visar sig!!!

Återkommer med facit..............kanske............

MåBra fick en utmaning att vi skulle anmäla oss till VårRuset och det kunde vi naturligtvis inte motstå, så nu har vi anmält ett åttamannalag, vilket innebär att vi får en picnickorg för 6 personer. Det är större delen av redaktionen som har möjlighet att rusa med, så vi gör vad vi kan för att stå upp till vårt förnämliga namn. Undrar vem som ska bli utan käk....nä, vi får väl komplettera så att alla är me'.

Imorse funderade jag på om jag skulle ta cykeln istället för apostlahästarna till jobbet, men även om det går snabbare med cykeln, så känns det ändå bättre att gå. Jag får visserligen upp pulsen mer på cyklen, men motionsutbytet blir bättre när jag går. Alltså fick cykeln stå kvar i förrådet och på det viset passerade jag också gården, där jag fick se att det står ett blommande magnoliaträd. Så otroligt vackra de är!!! Med den här osannolika värmen är det säkert helt utslaget om ett par dagar!




Magnoliablomman i närbild. Ännu vackrare mot den gräsliga
fasaden... Huset har vunnit pris som ett av Stockholms fulaste...


Nu har jag suttit i telefonkö en stund för att få höra om doktorn fått svar på proverna jag tog i torsdags. Undrar om jag egentligen borde cyklat istället - det kanske frestar mindre på mitt onda ben. Äsch proverna har inte kommit, så då lever jag efter min vanliga devis - gör det som känns bra...han ringer den 7/5, så då får jag klara mig tills dess.