viktcoachen

Jojo, nog tog jag ledigt  från bloggandet en vecka, men inte så frivilligt som jag trott. Efter en vacker resa till Trysil i strålande solsken så länge den var uppe (solen alltså) kom vi fram till en superfin lägenhet. Nästan helt ny med alla tänkbara bekvämligheter utom - ja, just det - bredband.

Måndag morgon gav jag attan i förkylningen och tänkte att frisk luft skulle ta bort det sista. Ut i längdspåret, inte långt alls utan bara för att känna på...

Tisdag var jag tvungen att prova backarna, så det blev 1,5 timmes upp-och ner. Vackert väder, lite blåsigt på toppen, men vackert!!! snuvan höll i sig...

Onsdag och julafton...på med skidorna för att få njuta julbord... efter en timme var jag dödstrött! VA??? Jag som brukar älska att flåsa på tills benen skakar av mjölksyra, men det gick bara inte.

Hmm, resten av veckan fick jag stanna hemma och tänkte att jag åtminstone kunde koppla upp mig med det mobila bredbandet en liten stund för att få skriva av mig min klagan, men tji - det funkade inte överhuvudtaget!

Hur less kan man bli? Jag har gett mig fasen på att kroppen själv ska få rida ut den här flunsan eller vad det nu är. Vill INTE käka penicillin. Det fick jag nog av förra året och inte hjälpte det då heller. Nej, jag har fått för mig att om jag bara låter kroppen sköta det här på egen hand utan piller, ska jag få antikroppar så att jag klarar mig ett tag.  Vi får väl se om det funkar och hur länge jag håller ut!!!

Ska öka dosen av frukt och grönsaker med en massa antioxidanter på bekostnad av annat jox. Lussebullarna och pepparkakorna är tack o lov slut. Igår gnagde vi på julskinkan när vi kom hem och idag äter vi sillen som är kvar. Snart är alltihop slut - ska bli riktigt skönt!!!

Förkylningen är på tillbakagång, det är fjärde advent och vintersolstånd, så nu har det vänt. Från idag blir dagarna längre!!!
Solen strålar denna vackra morgon. Bilen är strax färdigpackad med julklappar, mat , vin, skidor, pjäxor och f-n vet allt. Hur kan 2 personer fylla en kombi till brädden???

Hoppas trafiken är måttlig denna söndag. Trysil är ju inte så långt borta men det är ju UTOMLANDS!!! Behöver man ha pass med sig, haha? Vi åker ju utanför EU!

Det lär inte bli mycket uppkopplat i alla fall. Kollade ju vad det kostar att koppla upp sig på det mobila bredbandet och de varnar för att det kan bli hiskeligt dyrt, så nu tar jag en veckas helledigt, tror jag. Får väl se om den ambitionen håller!

GOD JUL !

Jag LÄNGTAR efter en promenad...håller på att bli galen på att inte orka ett smack. Hur kan en vanlig rackarn's förkylning vara så knäckande? Åsåå tänker man på alla som är riktigt sjuka och då ska man ju inte klaga på en löjlig flunsa!

Det är kolsvart utanför fönstret, men jag anar rörelser i vattnet nere på fjärden. Så vackert det är och så vackert det var, att titta ut när solen sken för ett par timmar sen.

Hade tänkt baka eller nå't när jag ändå är hemma, men jag orkade inte ens det... Ringde till 3 för att höra vad det kostar att koppla upp sig på pucken när jag är i Norge över jul. 25:-/Mbyte, vad tusan innebär det??? Om jag sitter och skriver några små inlägg på bloggen, hur mycket är det i Mbyte??? Det kunde de naturligtvis inte svara på - de bara avrådde från att använda det mobila bredbandet utomlands... Trysil som ligger några kilometer från Sälen - är det klokt att det ska vara sån skillnad?

Han är ju för gullig, André Pops. Hade jag haft en dotter så hade han varit rena svärmorsdrömmen. Har haft många tillfällen att kika på honom den här helgen, när mesta tiden har gått åt till att glo på andra som rör på kroppen. Själv har jag lyckats masa mig ur sängen och till TV-soffan tur-och retur, men det är också allt...

Igår kändes det lite lyxigt att få förkylningsslöa, men nu börjar det räcka! Har gett mig den på att inte gå ut för tidigt och åka på samma smäll som i fjol, när jag var halvrisig i 2,3 månader.

Det är nära till hands att börja lova sig själv en massa saker "bara jag blir frisk". Nä, nu tar jag en dag i taget och njuter av adventsstjärnor och -stakar. Det finns mycket att vara glad åt, trots allt!

Min gudabenådat älskvärde son erbjöd sig att hämta Staffan, så jag fick vara hemma och förbereda lite käk och dessutom se hela IDOL-finalen. Inledningen var rätt kul, tyckte jag med många "gamla" deltagare, som det gått bra för. Jag tycker verkligen att det är kul att ge ungdomar chansen att få visa upp sig, samtidigt som det är underhållning.

Testade köttfärswraps som kommer i nästa nummer av MåBra och som jag visar på webb-TV. Nytt recept av en ny veckomenyskapare hos oss, och det var enkelt och jättegott. Rekommenderas! Tidningen kommer i mellandagarna, så där har du nåt att se fram emot efter jul!

Doktorn igår var en ställ farbror, som påstod att han gärna hade dragit loss min stackars tumnagel - han tycker sån't är kul, sa han...konstiga människor det finns. Nå, han skonade mig, vilket jag var sanslöst tacksam över. Därför går jag nu med tummen i stort paket med alsolspritsomslag och kan inte baka pepparkakor som jag hade tänkt. Löjligt, så handikappad man blir av en ond tumme. Har till och med svårt att dra upp blixtlåset på brallorna...

Nå, nu hade det knappast blivit nån nytta gjord idag ändå. Förkylningen har däckat mig och jag har till och med lite feber. Det brukar jag sällan ha, så när jag väl får feber, blir jag hopplöst eländig. Tur man har TV:n. Idag har jag tittat på skidskytte, storslalom damer och herrar, golf i Dubai med Annika Sörenstams grand final och snart är det längdskidor också! Däremot har jag inte sett något Luciatåg. Imorse vaknade vi för sent och själv är jag inte Luciamässig. Tycker att Staffan borde ta på sig en strut och vara stjärngosse, men han nappar inte...

Kan inte låta bli att smånjuta av att inte orka göra nåt nyttigt utan att ha dåligt samvete. Är man klok egentligen? Varför kan jag inte kosta på mig att bara koppla av utan att vara risig? Nå, fördelen är i alla fall att jag kan se något positivt i att vara däckad. Haha - himmel vad bra jag har det!!! (det där kallas att övertyga sig själv, bra mental träning...)

Här missade jag dramatiken i IDOL förra veckan. Jag som är en hängiven fan av detta program, känner mig lite halvsval inför kvällens final. Det kan väl inte vara möjligt annat än att Kevin vinner en jordskredsseger?

Nu kommer jag knappast att hinna titta på direktsändningen eftersom Staffan kommer hem från Frankrike, och jag tänkte hämta honom på Arlanda. Hur kan han bara boka ett flyg som enligt tabell ska landa 19.20? Med tanke på bagage-väntan och stundande snöoväder, lär vi väl komma hem lagom till omröstningen... Hur ska jag kunna tycka att fel eller rätt person vann om jag inte ens har tittat på de två senaste programmen?

Mamsen och jag var på vårdcentralen igår. Vilket ställe! Det är en läkarmottagning som heter Familjeläkarna i Saltsjöbaden och nu har jag varit där tre gånger och blivit så oerhört väl bemött. Vilken personal! Vänliga, trevliga och tar sig tid att lyssna. Man önskar att alla vårdinrättningar kändes lika personliga och bra.

Det här stället ligger i en gammal villa och det känns nästan som att gå hem till nån när man ska dit! Mor och jag fick komma in samtidigt för att kolla blodtrycket och kika på några småskavanker. Där satt vi och småpratade medan syster konstaterade att mammas blodtryck var bättre än mitt... Ack, ack hur det kan vara. De tyckte rörande eniga, att jag ska stressa mindre...

Nu var det visserligen superbra, men inte så kul att jag vill ranta dit dagligen. Ändå sitter jag just i telefonkö för att få komma fram. Har knappt sovit i natt pga en löjligt värkande tumme. Tycks ha fått nå't "sk-t" under nageln. Är det tramsigt hur en sån pyttesak kan göra så ont? Pratade med sjukvårdsupplysningen i natt när det var som värst, och syrran där nämnde att man kanske måste sprätta upp lite i tummen och dessutom käka penicillin. Gissa om jag är skraj nu?

...LUTFISK!!! Fick precis ett nyhetsbrev som handlade om denna gudabenådade maträtt och snålvattnet rinner! Det är bara ett aber - jag har ingen lutfisk hemma. Dessutom har jag redan handlat och är jätteförkyld, så jag ska nog inte ge mig ut igen. Får väl ge mig till tåls och köpa det en annan dag.

Lutfisken hör till de rätter som inte behöver finnas på julbordet. Det är en sån utmärkt hel middag i sig själv med vit senapssås gjord på lättmjölk och med en brysselkålsgryta till. Recept hittar du här.

Ja, så var årets uteätar-julbord avklarat! Vi var på Blå Porten och jag blev inte sjuk i magen, inte överfullt äckelmätt, neej jag kan nog tycka att jag är riktigt nöjd med mig själv!

Jag hade bestämt mig för att bara ta pyttelite av det som lockade mest, så det blev sill, rökt lax, en bit rökt korv, rökt älg och torkat kött, en skinkskiva, en liten viltprinskorv som var gudomlig och här gjorde jag ett undantag och tog en till i nästa vända- de var så små, så små...
En del av en grisfot slank också ner, liksom en bit tunt revbensspjäll. Det fanns Stiltonost, så det gröpte jag ur en liten bit men sen var det nog inte så mycket mer mat. Allt sköljdes ner med en julöl och en 4:a Östgöta Sädesbrännvin.

Sen var det då godisbordet.......nåja det var pyttesmå smakbitar där också, men det blev ju några stycken...Det fanns en sorts knapriga kanderade mandlar, som var gudomliga och tryffel som smalt i munnen. Mmmmmm! Ris à la Malta smakade jag på för syns skull, men det är inte så vasst, så det hoppar jag nästa år!

Igår kväll handlade jag sent och dessutom på tom mage som jag brukar säga att man inte ska göra. När jag kom hem låg det en djupfryst pizza i påsen - hur kom den dit?????

Hm, den var ändå ganska OK, men jag hade ju inte glasögon på i butiken. Jag kollade näringsinnehållet och tycket att det stod 370 kcal/portion, men när jag tog på glasögonen hemma var det i halva.....precis som om jag skulle blivit mätt på en halv liten pizza när magen var heeeelt tom! Som förrätt medan ugnen blev varm, knaprade jag på en morot.

Hade tänkt ta en promenad som kompensation, men jag har lite ont i halsen, och jag hade ju inte packat upp sen resan. Visst är man specialist på att hitta på ursäkter ibland. Idag har jag ännu mer ont i halsen - det är nog straffet...grrrr

Och idag ska vi gå och käka julbord hela redaktionen. Jaja, det ska nog gå bra - ska välja ut det godaste och prioritera det, men jag tänker prova allt jag har lust med - i små portioner! Vi får väl se hur det går med ambitionen! Laddar med en sjysst lunch, haha! Visst är den inspirerande?....;)

Visst är den häftig? Igår på hemvägen fick jag till slut fram kameran. Regnet hade minskat i omfattning, och jag insåg att jag ändå skulle missa snabbtåget, så jag stannade till i mörkret. När jag nu inte fick uppleva någon Luciakonsert i Globen, får jag väl njuta extra mycket av den här skapelsen varje gång jag går förbi!

Den här veckan har jag missat att göra en veckomatsedelsplanering. När jag kom hem fick jag göra den där trista rotaruntifrysen-varianten för att få ihop till middag. Det gick ju och vi blev mätta, men tänk så mycket bättre det är, när man har tänkt till innan och slipper hetsa. Jag ska bättra mig på detta igen, men den här veckan är på nåt vis körd ändå. Vi åker till Frankrike imorgon om inte även detta flygbolag tänker sätta sig i konkurs...

Jag har varit jättedålig på att skriva, men ibland är livet inte riktigt som man själv önskar. Stå här och försöka vara rolig eller klok, när man helst vill dra ett täcke över skallen, är inte inspirerande - varken för dig eller mig. Alltså gör jag som enklast - sticker huv'et i sanden och låtsas som allt är ganska OK.

Nåja nu kanske det inte är så illa som det låter, men ibland blir det bara lite för mycke' - av allt! Då får man faktiskt lov att prioritera lite i sin vardag och använda energin till det som är mest väsentligt, och dit hör kanske inte bloggandet direkt, eller??? Fast det är ju onekligen rätt kul när man kommer igång.

Imorse tog jag i alla fall gud i hågen och plockade med mig kameran för att föreviga Stenbecksgranen på Skeppsbron. Just när jag gick hemifrån insåg jag att det regnade, och rusade då tillbaka för att hämta ett paraply. Jag hittade bara ett i hastigheten, och det var kanske inte det mest lämpliga för en viktcoach, men nöden hade liksom ingen lag om jag skulle hinna till tåget!



När jag klev av vid Slussen och steppade upp för trapporna, ökade strilet till hällregn, så när jag kom inom fotoavstånd, var det inte läge att kränga av mig ryggan och fiska upp kameran. Det var bara att streta mot vinden med paraplyet som sköld.  Visserligen en en tämligen vek sådan, men ändå.

Väl framme på jobbet kände jag mig trots paraplyet som en underdrift till blöt katt. Med tacksamt bistånd från min närmsta omgivning kunde jag ikäda mig ett par torra, lånta brallor. Mina egna hänger nu på Solans element... Vad gjorde man utan sina arbetskamrater!