Hoho, här är jag igen!
En vecka i Frankrike gör att man inser att det finns andra sätt att leva än det invanda... Vi tycker att det är så självklart att kommunicera med mail och att det ska finnas bredbandsuppkoppling överallt, men trots att Frankrike är ett civiliserat land, funkar det helt annorlunda än här. Framförallt pratar man med varandra - hela tiden! Det är ett himla babblande... Jag som stapplar mig fram på mina 37 år gamla franskkunskaper har fullt sjå med att förstå åtminstone en del. Man prioriterar annorlunda på något vis. Man tycks prata istället för att maila! Och så kan man fortfarande betala med check!
Vi körde upp till en liten by som heter Valberg för att få lite skidåkning. I liften jobbade en äldre herre som tog hand om våra skidor medan vi letade upp kassan för att köpa liftkort! Sedan hälsade han nästa morgon och frågar hur vi mådde! Gör liftpersonalen det i Åre eller Sälen?
Nå, nu finns det snorkiga fransmän också, men jag tror att de vistas mest uppe i Paristrakten. Nere i de sydligare delarna är det lite lugnare och jag undrar om det är därför som folk blir vänligare till sinnet. Kanske något att lära sig av.....
Vi körde upp till en liten by som heter Valberg för att få lite skidåkning. I liften jobbade en äldre herre som tog hand om våra skidor medan vi letade upp kassan för att köpa liftkort! Sedan hälsade han nästa morgon och frågar hur vi mådde! Gör liftpersonalen det i Åre eller Sälen?
Nå, nu finns det snorkiga fransmän också, men jag tror att de vistas mest uppe i Paristrakten. Nere i de sydligare delarna är det lite lugnare och jag undrar om det är därför som folk blir vänligare till sinnet. Kanske något att lära sig av.....
Hur tänker dom egentligen?
Mamsen ska åka till brorsan i Göteborg och fira jul, så vi kollade tågbiljetter. Resan kostar ca 583 spänn och om man vill ha återbetalningsskydd kostar den 580 extra. VA??? Om hon inte skulle kunna åka får vi alltså betala lika mycket till, för att alltså få tillbaka 3 kronor...Då kan man ju lika gärna chansa på att inte behöva ta återbetalning...
Konstifika tecken pa datorn
Ja, nu sitter jag har i Sharm EL Shejkh och forsoker komma in pa mailen, men det ar stort omojligt med alla dessa underliga arabiska bokstaver. De ar sannerligen vackra, men man begriper ingenting...
Na, jag har insett att denna gangen ar det verkligen SEMESTER som galler, sa jag har totalt slagit av pa takten och bara kopt en timmes internettid. Det ar inte billigt...
Vi har ca 30 grader i luften och 25 i vattnet. Det blaser, sa det kanns inte alltfor varmt. Kvallarna ar ljumma - ca 20 grader. Fantastiskt. Vi bor hyggligt eller for att inte saga utmarkt med tanke pa att vi kopte ospecificerat sistaminuten urbilligt. Promenerade forbi ett superhotell haromdagen och blev inbjudna pa en rundtur....dar skulle man bott.......
Imorgon har vi bokat oss pa en utflykt med snorkling. Jag ar faktiskt lite skraj - kan fa lite panik nar fiskarna kommer nara och det gor dom. Nar vi badade i gar och stod i ca 1 meter vatten kom det ett helt gang fiskar i olika farger och de nosade nyfiket pa vara ben. halvlaskigt, tyckte jag, men samtidigt fascinerande. Maste nog simma pa revet aven om jag ar skraj!
Snart slut pa internet-tiden. Maste ge Staffan nagra minuter ocksa...
Na, jag har insett att denna gangen ar det verkligen SEMESTER som galler, sa jag har totalt slagit av pa takten och bara kopt en timmes internettid. Det ar inte billigt...
Vi har ca 30 grader i luften och 25 i vattnet. Det blaser, sa det kanns inte alltfor varmt. Kvallarna ar ljumma - ca 20 grader. Fantastiskt. Vi bor hyggligt eller for att inte saga utmarkt med tanke pa att vi kopte ospecificerat sistaminuten urbilligt. Promenerade forbi ett superhotell haromdagen och blev inbjudna pa en rundtur....dar skulle man bott.......
Imorgon har vi bokat oss pa en utflykt med snorkling. Jag ar faktiskt lite skraj - kan fa lite panik nar fiskarna kommer nara och det gor dom. Nar vi badade i gar och stod i ca 1 meter vatten kom det ett helt gang fiskar i olika farger och de nosade nyfiket pa vara ben. halvlaskigt, tyckte jag, men samtidigt fascinerande. Maste nog simma pa revet aven om jag ar skraj!
Snart slut pa internet-tiden. Maste ge Staffan nagra minuter ocksa...
11 av 12 möjliga!
Visst är det fantastiskt? Denna klass hushållslärare som tog examen 1978, vi var 12 stycken och en flyttade till Frankrike så henne har vi tappat bort. Men resten kom till Sätra Brunn igår, och vi kunde konstatera att vi lever allihop, bara en sån sak! Statistiskt sett borde det vara rätt så bra! En har gått i pension, en är rektor, en jobbar på universitetet, en på arbetsförmedlingen sen är vi 2 till som lämnat skolans värld, men resten är kvar som lärare, ganska fantastiskt tycker jag!
Vi började med att besöka ett munk-kloster i Östanbäck mitt ute i ingenting. Vilken upplevelse. man trodde knappt att det fanns sånt. Vi satt med i en mittpådagen-bön där munkarna sjöng sina entoniga böner med sänkta huvuden. När en av munkarnas mobiltelefon började ringa, fick Carina och jag ett helt galet skrattanfall mitt i alltihop, men vi lyckades skärpa oss så att vi inte gjorde bort oss totalt. Munkarna satt där i sina kåpor av varierande kulör. Vi fick lära oss att broder Anders alltid får ha vit kåpa eftersom han arbetar i köket och såsfläckarna ska synas, men så värst vit var den inte. Det var nog mer än bara såsfläckar där....... Sen köpte vi handstöpta ljus som verkade vara deras huvudsakliga utkomst!
Tillbaka på kurorten fick vi Afternoon-tea. Inte samma kaliber som på Grand Hotel, men hyfstat gott ändå...vi var ju rätt så hungriga! Dock inga kanelbullar där heller - tyvärr!
Baasängen var 34 grader varm, men jag avstod ändå med tanke på förkylningen. Bacillerna frodades ändå!
Sen blev det champagne som Marias Thomas hade skickat med för att vi skulle fira ordentligt. Såå omtänksamt! Middagen serverades 500 meter söderut och vi beväpnade oss med stora paraplyer för fy tusan vad det regnade! Efter en god middag blev vi sittande med gamla fotografier och nostalgiska minnen tills det var dags att krypa ner i sköna sängar.
Vi började med att besöka ett munk-kloster i Östanbäck mitt ute i ingenting. Vilken upplevelse. man trodde knappt att det fanns sånt. Vi satt med i en mittpådagen-bön där munkarna sjöng sina entoniga böner med sänkta huvuden. När en av munkarnas mobiltelefon började ringa, fick Carina och jag ett helt galet skrattanfall mitt i alltihop, men vi lyckades skärpa oss så att vi inte gjorde bort oss totalt. Munkarna satt där i sina kåpor av varierande kulör. Vi fick lära oss att broder Anders alltid får ha vit kåpa eftersom han arbetar i köket och såsfläckarna ska synas, men så värst vit var den inte. Det var nog mer än bara såsfläckar där....... Sen köpte vi handstöpta ljus som verkade vara deras huvudsakliga utkomst!
Tillbaka på kurorten fick vi Afternoon-tea. Inte samma kaliber som på Grand Hotel, men hyfstat gott ändå...vi var ju rätt så hungriga! Dock inga kanelbullar där heller - tyvärr!
Baasängen var 34 grader varm, men jag avstod ändå med tanke på förkylningen. Bacillerna frodades ändå!
Sen blev det champagne som Marias Thomas hade skickat med för att vi skulle fira ordentligt. Såå omtänksamt! Middagen serverades 500 meter söderut och vi beväpnade oss med stora paraplyer för fy tusan vad det regnade! Efter en god middag blev vi sittande med gamla fotografier och nostalgiska minnen tills det var dags att krypa ner i sköna sängar.
Solen skiner i Skåne...
... men om en timme ska jag sitta i luften på väg hem till Sthlm. Såg väderkartan imorse på TV4-nyheterna att det ligger ett åskväder i vägen. Usch och fy, hoppas piloten flyger runt det......
Mamsen fyller 91 idag, måste hinna ringa henne innan flyget går!
Har varit på web-dagar här på Allers huvudkontor. Tänk, vad inspirerande det är att träffa kollegor från andra tidningar inom koncernen. Vi har haft jättettrevligt och nyttigt och igår "turade" vi. För alla som inte varit här, betyder det att man åker båt från Helsingborg till Helsingör i Danmark och tillbaka igen. Hur många gånger man åker beror på hur mycket man äter (och dricker) Vi hann med tre tor-resor innan vi var belåtna... Hur många kalorier jag konsumerade tappade jag räkning på efter 3 enkelresor, men det gör inget... planeringen var solklar - stort salladsbord och vatten till lunch gjorde att det fanns gott om utrymme!
Nu drar jag till Ängelholm - hoppas jag återkommer...
Mamsen fyller 91 idag, måste hinna ringa henne innan flyget går!
Har varit på web-dagar här på Allers huvudkontor. Tänk, vad inspirerande det är att träffa kollegor från andra tidningar inom koncernen. Vi har haft jättettrevligt och nyttigt och igår "turade" vi. För alla som inte varit här, betyder det att man åker båt från Helsingborg till Helsingör i Danmark och tillbaka igen. Hur många gånger man åker beror på hur mycket man äter (och dricker) Vi hann med tre tor-resor innan vi var belåtna... Hur många kalorier jag konsumerade tappade jag räkning på efter 3 enkelresor, men det gör inget... planeringen var solklar - stort salladsbord och vatten till lunch gjorde att det fanns gott om utrymme!
Nu drar jag till Ängelholm - hoppas jag återkommer...
Sörpingsglass
Vi satte mamsen i baksätet på min lilla Peugoet, lämnade golfklubborna hemma i förrådet och drog till Öland i helgen. Solen sken, gullvivorna stod halvmeterhöga och fåglarna drillade ikapp. Våra träd hade i alla fall inte slagit ut än, så det kändes fortfarande "vår" och inte sommar.
Varje gång jag kommer ner till "mitt" Byxelkrok, måste jag gå ner till stranden och känna att allt är sig likt. Stenarna ligger oftast på samma ställe och det känns lite tryggt, så där... I år var det bara det att vattnet var så hiskeligt lågt, så jag har aldrig sett det så förr. Vad är det som händer, är det klimatpåverkan igen? Usch, kan inget få vara som vanligt nånstans? Det satt ett par ejdrar längst ut där vi brukar hoppa i och där brukar vattnet gå nästan till knäna...
Igår när vi åkte hem, hade jag ett fullkomligt toksug efter söderköpingsglass. Där finns ett glasscafé med hemgjord supergod glass. Jag lyckades köra förbi på nervägen, men inte två gånger i rad, så det fick bli ett "mellisstopp" för att trycka i oss varsin. De har hur många sorter som helst, så jag som är velig våg, hade ett elände med att välja bara två sorter. Mer orkar man inte...kulorna är stora...har ingen bild...batteriet var slut... Vi rationaliserade åtminstone bort lunchen - det var nog mest nyttig yoghurt i min glass, så jag tyckte att det var OK.
In mot Stockholm var köerna hopplösa - varför måste alla åka samtidigt som jag??? Nästa gång tar jag en semesterdag och åker hem på måndan istället, men då kanske alla andra tänker likadant?
Varje gång jag kommer ner till "mitt" Byxelkrok, måste jag gå ner till stranden och känna att allt är sig likt. Stenarna ligger oftast på samma ställe och det känns lite tryggt, så där... I år var det bara det att vattnet var så hiskeligt lågt, så jag har aldrig sett det så förr. Vad är det som händer, är det klimatpåverkan igen? Usch, kan inget få vara som vanligt nånstans? Det satt ett par ejdrar längst ut där vi brukar hoppa i och där brukar vattnet gå nästan till knäna...
Igår när vi åkte hem, hade jag ett fullkomligt toksug efter söderköpingsglass. Där finns ett glasscafé med hemgjord supergod glass. Jag lyckades köra förbi på nervägen, men inte två gånger i rad, så det fick bli ett "mellisstopp" för att trycka i oss varsin. De har hur många sorter som helst, så jag som är velig våg, hade ett elände med att välja bara två sorter. Mer orkar man inte...kulorna är stora...har ingen bild...batteriet var slut... Vi rationaliserade åtminstone bort lunchen - det var nog mest nyttig yoghurt i min glass, så jag tyckte att det var OK.
In mot Stockholm var köerna hopplösa - varför måste alla åka samtidigt som jag??? Nästa gång tar jag en semesterdag och åker hem på måndan istället, men då kanske alla andra tänker likadant?
Minnes- och andra bilder från Riga
Så fantastiskt att kunna resa med mamsen och vi kom helbrägda hem! Vilka kontraster vi upplevde! Första intrycket var en lite rostig skorv med en liten skramlig hiss i ett hörn, klädd med laminat invändigt - lång ifrån vad vi annars sett på Ålandskryssningar där det blänker av mässing lite varstans... I hytten var det ståplats sånär som på de två våningskojerna, men lilla mamma konstaterade att vi skulle ju mest sova där, så det gjorde inte så mycket...
I matsalen var vi nästan ensamma, så servicen var det inget fel på... Vi somnade tidigt i brist på annan sysselsättning och nästa morgon vaknade vi till mulet väder och grå hus som kantade strandbanken.
När vi kom fram till Riga, såg det inte så värst välkomnande ut...
Vi kom med på en sight-seeing buss och det var bra att få en uppfattning om staden och få lära sig lite detaljer. De första husen i Riga byggdes år 1202 och det är den stad som har flest Jugendhus. Rådhustorget var den enda del som bombades under kriget, men här hade man återuppbyggt flera byggnader efter ritningar och foton.
Statyn nedan är en bröderna Grimm-inspiration och det sägs att om man klappar åsnan på nosen, kommer man tillbaka, så den var vådligt blank
För att ta oss tillbaka till båten, kunde man ta taxi eller spårvagn och vi valde att vara folkliga och tog spårvagnen. Den stannade inte just utanför båten, men mor spatserade tålmodigt, trots att vi tidigare knallat runt i diverse butiker för att hålla värmen - det var KALLT i Riga! Spårvagnen kostade 0,40 Lat per man, vilket motsvarar ca 5,50 kronor...annars var det ingen särskilt billig stad. Vi hann ju tyvärr inte med några spa-besök med behandlingar, men eftersom vi klappade åsnan, får det bli nästa gång...
Det måtte ändå ha hänt ganska mycket i staden på senare år, eftersom det finns en hel del modernt och nytt. Det bevisar det här brospannet och den häftiga byggnaden (som innehöll en del bankverksamhet - konstigt, va?)
När vi kom hem till gamla Svedala, hade jag massor av spring i benen och längt i hjärtat, så det blev en lång, lång promenad tillsammans med "pojkvännen" - jag har förresten inte fått några nya förslag på tilltal? Kom igen!
I matsalen var vi nästan ensamma, så servicen var det inget fel på... Vi somnade tidigt i brist på annan sysselsättning och nästa morgon vaknade vi till mulet väder och grå hus som kantade strandbanken.
När vi kom fram till Riga, såg det inte så värst välkomnande ut...
Vi kom med på en sight-seeing buss och det var bra att få en uppfattning om staden och få lära sig lite detaljer. De första husen i Riga byggdes år 1202 och det är den stad som har flest Jugendhus. Rådhustorget var den enda del som bombades under kriget, men här hade man återuppbyggt flera byggnader efter ritningar och foton.
Statyn nedan är en bröderna Grimm-inspiration och det sägs att om man klappar åsnan på nosen, kommer man tillbaka, så den var vådligt blank
För att ta oss tillbaka till båten, kunde man ta taxi eller spårvagn och vi valde att vara folkliga och tog spårvagnen. Den stannade inte just utanför båten, men mor spatserade tålmodigt, trots att vi tidigare knallat runt i diverse butiker för att hålla värmen - det var KALLT i Riga! Spårvagnen kostade 0,40 Lat per man, vilket motsvarar ca 5,50 kronor...annars var det ingen särskilt billig stad. Vi hann ju tyvärr inte med några spa-besök med behandlingar, men eftersom vi klappade åsnan, får det bli nästa gång...
Det måtte ändå ha hänt ganska mycket i staden på senare år, eftersom det finns en hel del modernt och nytt. Det bevisar det här brospannet och den häftiga byggnaden (som innehöll en del bankverksamhet - konstigt, va?)
När vi kom hem till gamla Svedala, hade jag massor av spring i benen och längt i hjärtat, så det blev en lång, lång promenad tillsammans med "pojkvännen" - jag har förresten inte fått några nya förslag på tilltal? Kom igen!
Till Riga går färden den här gången
I eftermiddag tar jag mor (90 bast) i släptåg och kryssar till Riga. Hon har aldrig varit i Baltikum och när jag frågade vad hon har lust att göra nu när pappsen är borta och så länge hon orkar, så ville hon kryssa till Riga. Det lär ju vara en vacker gammal stadskärna, så jag tar kameran med mig och hoppas att vi fixar att gå i land en sväng i morgon.
Var ute med "pojkvännen" (eller vad det nu kan kallas i den här åldern - får jag be om förslag?) igår kväll. Vi åt på Östgötakällaren som ligger på krypavstånd hemifrån. Vildsvinsgryta, det var riktigt gott. Det sägs att vildsvinsstammen ökar i Sverige, så vi gjorde en liten insats där. Ett magert och jättegott kött som jag kan rekommendera. Ett glas rödvin till det satt som en smäck, och vi klarade att gå hem utan att behöva använda knäna...
Senast jag var ute och reste med mamsen, var i november när vi var i Portugal. Då var jag knallförkyld. Gången innan vi var ute och luftade oss, åkte vi en bit med Hurtigruten, men då fick mamma gallsten så att vi fastnade några dagar på ett sjukhus i Molde i Norge. Intressant upplevelse att hamna i främmande stad utan kläder och andra pinaler eftersom de blev kvar ombord! Tredje gången gillt nu, att vi klarar oss hem utan några incidenter!
