Minnes- och andra bilder från Riga

Så fantastiskt att kunna resa med mamsen och vi kom helbrägda hem! Vilka kontraster vi upplevde! Första intrycket var en lite rostig skorv med en liten skramlig hiss i ett hörn, klädd med laminat invändigt  - lång ifrån vad vi annars sett på Ålandskryssningar där det blänker av mässing lite varstans... I hytten var det ståplats sånär som på de två våningskojerna, men lilla mamma konstaterade att vi skulle ju mest sova där, så det gjorde inte så mycket...image29

I matsalen var vi nästan ensamma, så servicen var det inget fel på... Vi somnade tidigt i brist på annan sysselsättning och nästa morgon vaknade vi till mulet väder och grå hus som kantade strandbanken.image30

När vi kom fram till Riga, såg det inte så värst välkomnande ut...
image31

Vi kom med på en sight-seeing buss och det var bra att få en uppfattning om staden och få lära sig lite detaljer. De första husen i Riga byggdes år 1202 och det är den stad som har flest Jugendhus. Rådhustorget var den enda del som bombades under kriget, men här hade man återuppbyggt flera byggnader efter ritningar och foton.
image32

Statyn nedan är en bröderna Grimm-inspiration och det sägs att om man klappar åsnan på nosen, kommer man tillbaka, så den var vådligt blank
image33

För att ta oss tillbaka till båten, kunde man ta taxi eller spårvagn och vi valde att vara folkliga och tog spårvagnen. Den stannade inte just utanför båten, men mor spatserade tålmodigt, trots att vi tidigare knallat runt i diverse butiker för att hålla värmen - det var KALLT i Riga! Spårvagnen kostade 0,40 Lat per man, vilket motsvarar ca 5,50 kronor...annars var det ingen särskilt billig stad. Vi hann ju tyvärr inte med några spa-besök med behandlingar, men eftersom vi klappade åsnan, får det bli nästa gång...

image34

Det måtte ändå ha hänt ganska mycket i staden på senare år, eftersom det finns en hel del modernt och nytt. Det bevisar det här brospannet och den häftiga byggnaden (som innehöll en del bankverksamhet - konstigt, va?) image35

När vi kom hem till gamla Svedala, hade jag massor av spring i benen och längt i hjärtat, så det blev en lång, lång promenad tillsammans med "pojkvännen" - jag har förresten inte fått några nya förslag på tilltal? Kom igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0