viktcoachen

Usch vad sällan jag bloggar nuförtiden. Ett tag skrev jag varenda dag, men sen började jag tycka att det mest handlade om vad jag har för mig och who cares? ....förutom de närmsta och de vet ju ändå.

Å andra sidan är det lite kul att skriva av sig även om det egentligen inte är av allmänt intresse - du behöver ju inte läsa om du inte vill.

Dagen började med en lättare katastrof. Min provisoriska tand som jag hade fått i torsdags (efter 1,5 timmes vånda hos tandläkaren) lossnade. Jag ringde och fick komma direkt. Rusade iväg till tåget som gick framför näsan på mig... ringde till Staffan som satt hemma i morgonrocken, men han slängde på sig ett par brallor för att köra mig.

Vi  kom ikapp tåget vid Storängen, men naturligtvis stod vi på fel sida av spåret och ingen övergång. Utan att tänka så väldigt mycket !?! hoppade jag ner och sprang över spåren och kravlade upp på andra sidan. Det var ganska högt så jag fick verkligen klänga upp och hasa på magen. Tåget kom, men for förbi..................stannar inte vid alla stationer, tydligen. Snacka om långnäsa!

Staffan stod tack o lov kvar, så jag gjorde samma manöver tillbaka över spåren och han skjutsade vidare till Henriksdal där det går bussar varje minut. Tur att han inte körde längre, det var bilkö hela Stadsgården, men bussen swischade förbi och sen tog jag t-banan till tandisen! Jag hann och fick tanden ditsatt igen!

Nu står jag här vid mitt arbetsbord med riktigt lortiga byxor. Nya jackan är också lite grisig, men vad gör det? Nu kan jag ju äta igen!!! I kväll ska jag gå på ett corepass, så jag hade visserligen ändå tänkt äta en soppa efteråt, men jag vill ogärna leva på flytande kost i en vecka. För att inte tala om de svenska äpplena som finns att köpa nu, de kan jag inte va' utan. Jag har en favorit som heter Åkerö, men tyvärr hittar man dem alltför sällan.