...och himlen den brann

Igår när jag gick hem fick jag plötsligt se hur det blixtrade nå't kvarter längre fram. Nyfiken som jag är ökade jag på steglängden, och kan man tänka sig vad alla människor hade plockat fram kamerorna inför? Jo, det var bara så vackert!!! Eftersom vi är flockdjur, gjorde jag naturligtvis likadant. Tyvärr blir det inte samma sak på en platt bild, men man kan i alla fall föreställa sig hur bländande vackert det var.

En vacker syn eller en härlig låt kan få mig att bli lite extra lycklig där allra längst in i hjärterötterna. Jag försöker lagra det som små mikrominnen, som man kan plocka fram en annan gång när det känns lite extra dj-igt, som det ju faktiskt gör ibland.

image5  Det var så här fint.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0