viktcoachen

Det är snubblande lätt att proppa i sig en massa mat bara för att man är uppfostrad med att inte kasta. I min ungdom (det låter, det) fick man höra att man skulle tänka på barnen i Biafra. Hur mätt man än var (och hur äckligt det än var) skulle vi äta upp det vi hade på tallriken. Undra på att man har blivit skadad.....

Idag har jag lagat mat till ett antal bilder. 8 rätter hann vi med och Anna - vår AD - lyckades klämma en rätt till lunch medan Viktoria - fotografen - åt en. Kvar blev alltså 6 till mig... Det mesta åkte i sophinken trots att det gjorde lite ont i mig när jag tänkte på de där stackars barnen. Det gick ändå till slut att förtränga bilderna och inse att i min mage behövdes inte mer än det som redan var. Förresten - hur gott är det när man stått och pillat i käket och det har stått i värmen en god stund?

Nu ska jag duscha av mig matoset och rusa vidare till Vasateatern för att se Maria Möllers show och få mig ett gott skratt. Innan dess har jag stämt träff med tjejgänget "Kulturnissorna" på Italiensk restaurang. Just nu känns det som om jag inte vill se mer mat idag, men det går säkert över. Får väl promenera dit och se om hungern återvänder. Ska berätta imorgon om showen var bra! Tjilevippen!