viktcoachen

Läste en krönika i SvD idag och reflekterade över detta med nyårslöften och sånt. Jag får massor av frågor i min egenskap av viktcoach på MåBra och de handlar naturligtvis om det här med att bryta mönster och ändra vanor. Hur många nyårslöften har inte givits nu i dagarna som innebär mer motion och mindre mat!

Jag har inte gett mig själv eller någon annan några nyårslöften. Det är liksom bara att be sig själv om att få dåligt samvete när man inte lyckas hålla det. Nej, här får det bli små enkla dagslöften istället. Det kan vara svårt nog att klara av en endaste dag om den inte blir som man hade tänkt sig. Det behövs inte mycket för att stjälpa ambitionen över ända.

Huvudsaken är att vardagen blir någorlunda vettig, så det ska jag satsa på några dagar framöver - ja, alltså när det blir vardag igen. Idag är det ju liksom ingen idé eftersom det är fredag och det inleder ju helgen... På måndag är det egentligen lördag igen eftersom tisdag är röd. Haha, vardag blir det alltså inte förrän nästa onsdag och då är det bara tre dagar - äsch jag tror att vardag får gälla från den 12 januari...

Jag har varit jättedålig på att skriva, men ibland är livet inte riktigt som man själv önskar. Stå här och försöka vara rolig eller klok, när man helst vill dra ett täcke över skallen, är inte inspirerande - varken för dig eller mig. Alltså gör jag som enklast - sticker huv'et i sanden och låtsas som allt är ganska OK.

Nåja nu kanske det inte är så illa som det låter, men ibland blir det bara lite för mycke' - av allt! Då får man faktiskt lov att prioritera lite i sin vardag och använda energin till det som är mest väsentligt, och dit hör kanske inte bloggandet direkt, eller??? Fast det är ju onekligen rätt kul när man kommer igång.

Imorse tog jag i alla fall gud i hågen och plockade med mig kameran för att föreviga Stenbecksgranen på Skeppsbron. Just när jag gick hemifrån insåg jag att det regnade, och rusade då tillbaka för att hämta ett paraply. Jag hittade bara ett i hastigheten, och det var kanske inte det mest lämpliga för en viktcoach, men nöden hade liksom ingen lag om jag skulle hinna till tåget!



När jag klev av vid Slussen och steppade upp för trapporna, ökade strilet till hällregn, så när jag kom inom fotoavstånd, var det inte läge att kränga av mig ryggan och fiska upp kameran. Det var bara att streta mot vinden med paraplyet som sköld.  Visserligen en en tämligen vek sådan, men ändå.

Väl framme på jobbet kände jag mig trots paraplyet som en underdrift till blöt katt. Med tacksamt bistånd från min närmsta omgivning kunde jag ikäda mig ett par torra, lånta brallor. Mina egna hänger nu på Solans element... Vad gjorde man utan sina arbetskamrater!

Vi var på bröllopsfest i lördags. En av mina gamla vänners son gifte sig och vi fick den stora äran att delta i festandet. Till att börja med samlades några av oss hos goda vänner i stan för en fördrink. För det första blev jag inte klar i tid, så vi fick ta bilen till stan istället för att åka tåg som vi tänkt. När vi sen började se oss omkring, visade det sig att Staffan var den ende som hade smoking. Hm, jag hade uppfattat missuppfattat inbjudan så jag hade lurat honom...alla andra hade mörk kostym och slips men Staffan fick stå ut med att vara "överklädd". Big deal!

Själv var jag lätt "underklädd"...nja, det var inte så illa som det låter, men mitt ena nyinköpta örhänge hade på något mysko sätt glidit ur. För en gångs skull hade jag pyntat mig med en ganska stor hängande sak, så jag fick gå med huv'et på sned hela kvällen...

Da'n efter när vi hämtade bilen hittade jag örhänget på trottoaren!!!

Igår hämtade jag ut ett rekommenderat brev på posten. Staffans nyckelknippa har varit bortsprungen i två veckor. Den försvann på en joggingtur, men kan man tänka sig - den kom tillbaka självmant!!! Jag säger bara en sak: nyckelbricka med stoppservice är en fenomenal uppfinning. Rekommenderas varmt av alla som brukar tappa sina knippor.
 
Tänk om det hade varit lika lätt att hitta sin borttappade motivation. Jag skulle vilja klura ut nå't slags "stoppservice" även för det ändamålet. Ojojoj, jag skulle bli rik som ett troll om jag lyckades!

Imorgon ska jag spela golf med Lotta på Täby. Jag spelade mitt livs bästa runda i lördags på Wermdö, så nu har jag sänkt mitt handicap till 23,6. Det första målet för sommaren - att komma under 24 -  är därmed nått.

Nu är det med målsättningar inom golfen likadant som med delmål i en viktminskning. Det gäller att omgående sätta ett nytt mål, så att man känner att det finns något att sträva efter, annars är risken stor att man tappar fart och motivation. Alltså har jag som nytt handicap-mål satt att jag ska under 20. Slutmålet är att komma till 18, bättre har jag inte ambition att bli...om jag ska klara av att ligga kvar där ett tag. Men det är klart, skulle jag få tid att spela mer, så vet man aldrig vad som kan hända.......

 

Nu har jag gått i flera år och tänkt ta fästingvaccin.  Etersom jag tycks ha en doft som fästingarna gillar, får jag flera fästingbett varje år och två gånger har jag smittats av borrelia. Jag vet att vaccinet inte skyddar mot borrelia, men att få hjärninflammation tycks mig som ett ännu värre öde.

Varför är man så korkad att man inte går iväg och gör det man tänkt sig. Förmodligen samma anledning som gör att man inte tar itu med andra surdegar som sitter på "att-göra-listan". Sina motionsvanor, matvanor eller andra projekt som stannar vid en tanke.

Igår hittade jag en fästing igen som hade bitit sig fast i armen och det var droppen. Fick en påminnelse på text-tv i morse när det stod att vaccinet håller på att ta slut och det triggade igång mig. Slog på datorn och letade adresser och det visade sig att jag går förbi en vaccinationscentral på väg till jobbet. De öppnar 8 och fem över stod jag där och 10 över var det klart..........som sagt hur korkad får man vara? Varför har jag inte gjort det tidigare????? Det gick så fort och var så enkelt!

Det gäller att hitta bra förebilder här i livet och ibland behöver man ha "dåliga exempel" för att visa hur man kan göra enkla förbättringar för att lyckas.

Jag skulle vilja hitta en person som tycker att hon äter rätt och motionerar bra, men som inte får det att märkas på kroppen eller vågen, och som inte begriper varför... Jag skulle följa den här personen en dag för att kunna se var felet ligger och i bästa fall rätta till det, för att få tillstånd en förändring.

Tycker du att du är den här personen och bor du dessutom i Stockholm (av praktiska skäl), får du gärna skicka ett mail till mig under adress [email protected] . Bifoga ett foto! Läs mer här!

Jag visste väl det - bara genom att skriva ner att jag skulle, så kunde jag inte annat än slutföra tanken. Dessutom är det jätteskönt och riktigt roligt när man väl kommer igång. Man peppar sig själv genom att vara "lite duktig" och då blir det även lättare att vara konsekvent med maten. Igår blev det en härlig omelett med några skalade räkor, en näve grovhackad rucola, en strimlad salladslök och lite riven mager ost.

Jag bjuder gärna på tipset att sprida ut till vänner bekanta (och föralldel även obekanta) att man har bestämt sig för att skärpa till sig. Det funkar!

Idag har både Eva och jag klämt de 2 kilona som vi skulle för att få boka golfresan, men nu har vi faktiskt ångrat oss och skjutit upp resandet till hösten. Nu får det inte hindra att vi håller kvar våra ambitioner - bara utmaningen i sig fick ju avsedd effekt.

I morse gick jag och funderade över det här med referensramar... Det blötsnöade och var ganska äckligt till en början, men halvvägs till jobbet upphörde nederbörden att ramla ner, och en blek sol gjorde tappra försök att ta sig igenom molntäcket. Plötsligt tyckte jag att det var ganska underbart!

Förra veckan hade vi ett hiskeligt väder första dagen, och då tyckte vi att det var härligt när vi åtminstone kunde se kontrasterna i backen da'n därpå. Hade vi haft sol första dagen skulle vi tyckt att det var bedrövligt den andra.

Sådär är det ganska ofta i tillvaron, eller hur? Man jämför med olika saker hela tiden, men tänker man till, kan man vända det mesta till något positivt. Missnöje över att jag "bara" har gått ner ett hekto, kan vändas till glädje över att jag inte har gått UPP!!! Om jag är sur över min förkylning, kan jag åtminstone glädja mig åt att det inte är ännu värre. Jag har i alla fall inte feber... Hotellet var risigt, men det var i alla fall rent! Jag missade precis bussen - ja, men då kunde jag ju gå till nästa hållplats och få ihop några steg osv, osv...

Eller hur???

Ena dagen tror jag att jag gått ner jättemycket och nästa dag är det upp igen. Det här är sånt som jag får höra dagligen i frågor från bekymrade MåBraLättviktare som tappar sugen när det ser illa ut på vågen. Jag är väl inte mer än människa jag heller eftersom jag reagerar likadant trots att jag vet...

Imorse var det plötsligt 1 kg mindre än igår och då går jag med lätta steg. Visserligen kände jag att brallorna satt ovanligt skönt igår, men man vill ju ha kvittot från vågen!

Jag vet, jag vet...man ska inte väga sig varje dag, men nu var det i rent studiesyfte, hrm? Evas våg har gått sönder, så hon har fått köpa en ny. Eva, du har anstånd tills imorgon, men då är det redovisning!!! Hallå, hallå, jag har bara 2 hg kvar till resebokning, hur går det därborta på högerkanten?

Tur att jag gick hit imorse, för nu regnar det och i eftermiddag ska jag åka och hämta min nya, gamla, lilla bil... den är så söt!!! Den ska INTE användas till- och från jobbet, nej då, det är fortfarande apostlahästarna som gäller.

Eva på redaktionen och jag har kommit överens om att vi ska åka på en golfresa tillsammans, men vi får inte boka förrän båda har gått ner två kilo (var). Snacka om press! Om hon klarar det och inte jag, blir det ju mitt fel att inte hon heller kommer iväg - ja, inte tillsammans med mig i alla fall, och då kanske jag får sitta här snopet och se henne åka iväg och lira med nån annan. Fy, så nesligt det skulle vara! Lika illa för henne, haha om hon inte fixar det åker jag själv!!!

Undrar vad vi ska hitta på när vi väl har bokat för att ha en ny utmaning innan resan?

Jag skänker gärna tipset om någon vill ha en utmaning som nästan inte går att misslyckas med! Ska bli spännande att se hur snabbt vi lyckas! Rapport kommer!

För att elda på förbränningen gick jag både till och från jobbet idag. Yes, yes, nu är jag äntligen fri från förkylningen. Dessutom borde jag förbränna extra idag när benen skakar av nervositet inför morgondagens tandläkarbesök. Hu vale, det känns inte som något jag längtar till...men om 16 timmar borde de vara över......

Imorse kom det en fråga från en av våra MåBraLättviktare som kände sig lite uppgiven. Hon hade gått ner 5,4 kg före jul, men under helgerna hade hon gått upp 1,4, så det var "bara" 4 kg kvar. Nu har hon svårt att motivera sig till att fortsätta och har lite tappat tron på sin förmåga.

Tänk att vi fungerar så här väldigt många av oss. Visst är det knepigt och visst är det orättvist att somliga kan stoppa i sig vad som helst utan att det syns ett dyft på vågen, medan andra går upp i vikt nästan av att titta på en semla!

Till den bedrövade Sirpa skrev jag så här: "Du har gjort ett jättebra jobb hittills och du vet ju nu hur du ska göra. Det är inte konstigt att man tappar fart vid såna här helger, men försök nu åter att fokusera på ditt mål framåt. Titta inte bakåt mer och gräm dig inte utan se det som att du har tagit en paus som du var värd. Du har ju inte sabbat allting för dens skull. Gör en omstart och tänk dig själv hur du kommer att se ut och må i maj när du nått nästa mål! Förändring är långsiktig och den tar tid - var lite snäll emot dig själv, så kommer du absolut att klara detta! 

Jag säger samma sak till er andra som känner att det är trögt att komma igång igen! Ärligt talat stod jag framför spegeln i morse och pratade med mig själv. Jag fick absolut inga mothugg, men till slut var det någon som garvade mig rakt i ansiktet och svarade OK då, din gråhåriga envisa rackare, jag SKA jag också. På nåt sätt kändes det lite lättare idag. Jag måste vara en sjutusan till ViktCoach.................;)