Visst är det fantastiskt?

I morse gick jag och funderade över det här med referensramar... Det blötsnöade och var ganska äckligt till en början, men halvvägs till jobbet upphörde nederbörden att ramla ner, och en blek sol gjorde tappra försök att ta sig igenom molntäcket. Plötsligt tyckte jag att det var ganska underbart!

Förra veckan hade vi ett hiskeligt väder första dagen, och då tyckte vi att det var härligt när vi åtminstone kunde se kontrasterna i backen da'n därpå. Hade vi haft sol första dagen skulle vi tyckt att det var bedrövligt den andra.

Sådär är det ganska ofta i tillvaron, eller hur? Man jämför med olika saker hela tiden, men tänker man till, kan man vända det mesta till något positivt. Missnöje över att jag "bara" har gått ner ett hekto, kan vändas till glädje över att jag inte har gått UPP!!! Om jag är sur över min förkylning, kan jag åtminstone glädja mig åt att det inte är ännu värre. Jag har i alla fall inte feber... Hotellet var risigt, men det var i alla fall rent! Jag missade precis bussen - ja, men då kunde jag ju gå till nästa hållplats och få ihop några steg osv, osv...

Eller hur???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0