viktcoachen

Jojo, nog tog jag ledigt  från bloggandet en vecka, men inte så frivilligt som jag trott. Efter en vacker resa till Trysil i strålande solsken så länge den var uppe (solen alltså) kom vi fram till en superfin lägenhet. Nästan helt ny med alla tänkbara bekvämligheter utom - ja, just det - bredband.

Måndag morgon gav jag attan i förkylningen och tänkte att frisk luft skulle ta bort det sista. Ut i längdspåret, inte långt alls utan bara för att känna på...

Tisdag var jag tvungen att prova backarna, så det blev 1,5 timmes upp-och ner. Vackert väder, lite blåsigt på toppen, men vackert!!! snuvan höll i sig...

Onsdag och julafton...på med skidorna för att få njuta julbord... efter en timme var jag dödstrött! VA??? Jag som brukar älska att flåsa på tills benen skakar av mjölksyra, men det gick bara inte.

Hmm, resten av veckan fick jag stanna hemma och tänkte att jag åtminstone kunde koppla upp mig med det mobila bredbandet en liten stund för att få skriva av mig min klagan, men tji - det funkade inte överhuvudtaget!

Hur less kan man bli? Jag har gett mig fasen på att kroppen själv ska få rida ut den här flunsan eller vad det nu är. Vill INTE käka penicillin. Det fick jag nog av förra året och inte hjälpte det då heller. Nej, jag har fått för mig att om jag bara låter kroppen sköta det här på egen hand utan piller, ska jag få antikroppar så att jag klarar mig ett tag.  Vi får väl se om det funkar och hur länge jag håller ut!!!

Ska öka dosen av frukt och grönsaker med en massa antioxidanter på bekostnad av annat jox. Lussebullarna och pepparkakorna är tack o lov slut. Igår gnagde vi på julskinkan när vi kom hem och idag äter vi sillen som är kvar. Snart är alltihop slut - ska bli riktigt skönt!!!

Visst är den häftig? Igår på hemvägen fick jag till slut fram kameran. Regnet hade minskat i omfattning, och jag insåg att jag ändå skulle missa snabbtåget, så jag stannade till i mörkret. När jag nu inte fick uppleva någon Luciakonsert i Globen, får jag väl njuta extra mycket av den här skapelsen varje gång jag går förbi!

Den här veckan har jag missat att göra en veckomatsedelsplanering. När jag kom hem fick jag göra den där trista rotaruntifrysen-varianten för att få ihop till middag. Det gick ju och vi blev mätta, men tänk så mycket bättre det är, när man har tänkt till innan och slipper hetsa. Jag ska bättra mig på detta igen, men den här veckan är på nåt vis körd ändå. Vi åker till Frankrike imorgon om inte även detta flygbolag tänker sätta sig i konkurs...

För mig är julstämning nästan synonymt med Adolf Fredriks Luciakonsert i Globen. Jag har suttit där vartenda år (utom ett, när jag bodde i Dalarna och inte kom ifrån)
Jag brukar kolla på Ticknet, så att jag kan boka tidigt och få fina platser, men nu hittar jag det inte... Har hela evenemanget utgått? Jag såg att Adolf Fredriks musikklasser skulle ha något i kyrkan, men det är ju inte samma sak! Det här när de står med levande ljus i varenda gång är en fantastisk känsla, och när de sjunger "Det är en ros utsprungen" i sitt fenomenala arrangemang (kan det vara Robert Sunds?) - ja, då ryser jag i hela kroppen.

Är det nån som vet?

Ska jag behöva skapa julstämningen genom att äta lussebullar istället?

Vilket VårRus det blev! Strålande väder och massor av tjejer! Vi var ett helt picnic-lag från MåBraredaktionen som tog oss hela vägen i olika tempo! Eva och jag joggade nästan hela tiden och kom i mål på 36 minuter vilket måste anses som en bedrift. De andra kom strax efteråt, så sedan var det picnic med rosévin i en solig glänta.

Stolta medaljprydda medarbetare:


Skulle skrivit dagen efter men då var det fullt upp med annat hela dagen. Torsdag var det golf och sedan segling med "exet" som inte är något "ex" längre... tänk vad livet för en på skojiga villovägar... och så lycklig jag är som får vara med! Vi hamnade i Skärgården och låg en natt på Biskopsö, där det var så här vackert!

Vädret var ju fantastiskt men det är fortfarande kallt i havet. Trots detta tog vi ett dopp före frukost i det 13 gradiga vattnet.


Imorse när jag gick till jobbet såg jag en massa stora fartyg från flottan vid Skeppsbron. Unga killar stod med full mundering och allvarsam min och med gevär av nåt slag i nävarna. Jag tänkte just då att det kunde varit på en annan plats i ett annat land man var född, där det är vardagsmat att det springer militär på gatorna med vapen i hand. Så mycket man har att vara tacksam över! Mia Törnblom (som förresten chattar på www.mabra.com imorgon) sa på ett föredrag en gång att man ska tänka varje morgon på hur mycket man har att vara tacksam över. Det kan vara smått som stort och just nu tycker jag att jag har massor av både-och!

Jag var tvungen att åka och hämta mamma för att låta henne få njuta av körsbärsträden i Kungsan, så vi åkte in till stan och njöt. Lilla mamsen konstaterade att hon redan förra året var tacksam över att hon fick uppleva våren en gång till, så nu tyckte hon att hon skulle vara dubbelt tacksam. Tänk, att kunna vara så ödmjuk, och att kunna njuta bara av att få finnas till en stund till på vår jord.....jag kommer nog dessvärre inte att bli riktigt likadan. Jag tror att den ödmjukheten nästan tillhör ett utdöende släkte.

Eller kan det vara så vist ordnat, att man blir mer och mer förnöjsam med åren? Det är värt att fundera över när man springer omkring och klagar på småsaker.

I Kungsan stod också pilarna sprickfärdiga. Visst är denna spirande skira grönska fantastiskt vacker!!? Det gäller att njuta av den, för nu går det fort. Tempen just nu visar på 18,4 grader i skuggan på Södermalm! Det är nästan så att man vill dra i bromsen så att den där köttiga grönskan får vänta lite!

Igår skrev jag att det var kalabalik i Götgatsbacken. Idag såg jag den från en annan horisont - nämligen från cykelsadeln och plötsligt insåg jag hur även jag beter mig som galen fotgängare. De (läs vi) går ju utan att se sig om efter cyklar. Fotgängare passar sig möjligen för stora brummande bilar, men smygande små cyklar tycks inte vara något man är skraj för... Jag ska nog tänka till litegrand nästa gång jag går...

Igår tog jag en omväg hem för att titta på de blommande träden i Kungsträdgården. Titta och njut! Nu ska jag cykla iväg till doktorn med mitt onda knä och min onda vad...vad kan det vadra?

Här njuter folk i vårsolen kl. 17.45 på eftermiddagen!!!



En närbild på detta fantastiska!



Jag tycker att man ska gå här och pussas med någon man tycker om...