viktcoachen

Igår kväll saknade jag min nya fräscha fina toaborste som jag köpte innan jag flyttade. Även en massa andra nödvändigheter till badrummet fattades. Det var bara att inse att trots min ambitiösa dirigering när sonen och hans kompis hjälpte mig att flytta, så måste en kartong felaktigt ha hamnat i källarförrådet. Det var bara att ta mod till sig och gå ner och ta en match mot källarspöket.

Naturligtvis hittade jag lådan - längst in och längst ner under en massa annan bråte! Men tacksamt och ödmjukt tog jag emot den lilla extra kroppsansträngningen. Det gick säkert åt 200 extrakalorier! Jag var så tacksam när jag kom helskinnad tillbaka upp i lägenheten, att jag unnade mig några pepparkakor ur min alldeles speciella jul-burk. Den är snart tom...

Idag har jag varit hos doktorn igen. Han ruskade på huv'et och sa att det har gått troll i mig. Fint va'? Fick sitta i en bur med hörlurar för att konstatera att jag är så täppt i skallen att jag skulle behöva hörapparat. Som om jag inte redan hade märkt det! Nåväl, nu blev det en ny cortisonkur och den ska jag visst bli så pigg av att jag måste ta dem på morgonen, annars kan man inte sova. Jippie, tänk om jag blir så pigg att jag orkar gå mer än 300 meter - det vore en lycka!

Annars ramlar det in massor av frågor i min mailbox. Jättekul att det har kommit så många nya MåBraLättviktare och det är trevligt med medlemskontakten. Hittills har jag hunnit svara på alla frågor, det är min absoluta ambition att ALLA ska få svar! Nu har jag dessutom fått låna en reservdator hem - (den förra kraschade i helgen, som om det inte räckte med annat elände) - så nu jag kan roa mig med att skriva lite i helgen också! Tjilevipp!

Jag flyttade i lördags och nu bor jag i samma hus som en stor livsmedelsbutik. Öppet till 23.00 på kvällarna...det gör att man inte behöver planera, utan man kan slinka in på hemvägen och handla middagsmat. Igår kväll när jag kom från jobbet var jag så trött, så trött och gissa vad det blev för middagsmat? Jovisst, du har alldeles rätt - djupfryst låda som på bilden såg jättesmaskig ut med ett namn på rätten som lät exotiskt spännande och jättegott. En STOR låda var det också!

Jag var så himla kaxig ett tag före jul och berättade för alla om hur jag promenerade till jobbet och slapp alla förkylningsvirus genom att undvika T-banan. Det skulle jag aldrig ha sagt! Nu är jag inne på 7:e hostveckan och inget hör jag på vänstra örat. Bedrövelse och elände - är det nån som vet om det går nå't slags hästvirus där varken penicillin, avsvällande eller hostmedicin hjälper? Några tips om hur jag blir av med skräpet, för nu är jag less.

Inte går det att motionera heller när man inte är frisk. Får ju tänka på lilla hjärtat...och det är inte att jag skyller på hostan för att slippa - nu längtar jag riktigt efter en rejäl långpromenad och att få bli riktigt genomsvettig på gymet. Dessutom gör detta stillasittande att jag måste tänka ännu mer än vanligt på vad jag stoppar in i ansiktet. Det är ju nästan det värsta - jag kan ju inte sitta och tröstäta och tycka synd om mig själv och sedan ge präktiga råd till alla andra att man ska tänka positivt!

Det är nästan så att jag kan lova vad som helst bara jag får bli frisk. Det ger mig osökt ett bra tips till alla som vill gå ner i vikt: Berätta för omgivningen vad du har tänkt dig, det är verkligen en effektiv sporre. Är du tävlingsmänniska kan du dessutom slå vad med någon likasinnad om vem som ska komma närmast sitt mål, eller delta i någon utmaning i vårt Lättviktarforum på www.mabra.com  men då måste du vara inloggad. Klart effektivt!

Det är inte längesedan jag skrev i mitt veckobrev på www.mabra.com  att man måste hitta alternativ att pyssla med när suget efter att stoppa något i munnen sätter in. Jag ironiserade över att jag kanske till och med skulle börja blogga!!!!! Ja, vad säger man? Nu är jag här, men sanningen att säga ska det bli riktigt kul! Välkommen till min blogg!
Du som är medlem i MåBraLättviktarna vet hur mina veckobrev kan se ut. De kommer att fortsätta dimpa ner varje måndag, men här har jag tänkt skriva några rader mer eller mindre varenda dag. Inte så genomtänkt alla gånger, men desto mer från hjärtat. Vad det kommer att handla om får framtiden utvisa, men det blir en hel del personliga reflektioner och ibland kanske lite privata bekännelser. Den som läser får se!

Väl mött/Marie