viktcoachen

Det är lustigt det här med utmaningar - det fungerar jättebra för mig, men det finns säkert såna som bara retar sig och blir motvalls. Min mamma är absolut ingen tävlingsmänniska. När hon var ung, skulle hon börja spela golf med pappa, men det gick käpprätt åt skogen. Hon tyckte det var mysigt med promenaden, men fick ingen kick av själva tävlingsmomentet, så det slutade med att hon la' av.

Anonym skrev i en kommentar igår att hennes man troligen kommer att gå ner mer i vikt än hon. Visst är det troligt, även om de håller sig till samma sorts mat. Män har en högre ämnesomsättning än vi, hur orättvist det än kan vara. De består av mer muskler (mindre hjärna?) och musklerna kräver mer energi än hjärnan för att hålla igång. OK, ok, jag vet att det är fett vi har mer av, men det blir roligare så här...!

Den enda vettiga slutsats man kan dra är i alla fall att låta bli att jämföra sig med någon annan än sig själv. Strunta i hur mycket andra väger eller går ner och gläds åt dina egna framsteg vare sig det är ett hekto eller ett kilo. På sikt är det ändå det totala resultatet som räknas.

Men visst blir jag irriterad på att jag inte slår lika långt eller lika rakt när jag spelar golf med Staffan. Jag vill ju vara lika bra och då hjälper det inte att jag bara ska jämföra med mitt eget handicap..... Det är lätt att vara profet osv