viktcoachen

Jag tröttnade ganska snabbt på Sudokun, så den gamla symaskinen från 60-talet åkte fram. Tänk, vilken kvalitet det var på prylarna på den tiden. Den här har säkert sytt miltals med stygn, och den fungerar hur bra som helst fortfarande. En stor del av gårdagen gick åt till att trassla med veckband och knappnålar och ändå blev jag inte klar. Fortsatte idag, men till slut insåg jag att det var en nödvändighet att komma ut och få lite frisk luft, så det blev en tvåtimmars promenad.

Visst är det härligt när man väl kommer ut i kylan bara man byltar på sig ordentligt. Idag var det minus 8 och det är väl inget att skryta med för er som bor i Norrland, men här är det ungefär som när den första snön kommer - folk fattar ingenting och går omkring och fjantar i visserligen snygga, men föga lämpliga kläder. Och fryser!

Jag var nog inte så snygg, men jag frös inte! Nu skulle jag önska att jag kunde teckna så där som Helena på sin i mitt tycke högst otantiga blogg. Då hade du fattat hur jag tog mig ut iutifrån mitt eget tyckande. En kamera är i det här sammanhanget olämplig och trist - den speglar ju bara verkligheten och inte alls hur jag känner att jag ser ut.