11 av 12 möjliga!
Visst är det fantastiskt? Denna klass hushållslärare som tog examen 1978, vi var 12 stycken och en flyttade till Frankrike så henne har vi tappat bort. Men resten kom till Sätra Brunn igår, och vi kunde konstatera att vi lever allihop, bara en sån sak! Statistiskt sett borde det vara rätt så bra! En har gått i pension, en är rektor, en jobbar på universitetet, en på arbetsförmedlingen sen är vi 2 till som lämnat skolans värld, men resten är kvar som lärare, ganska fantastiskt tycker jag!
Vi började med att besöka ett munk-kloster i Östanbäck mitt ute i ingenting. Vilken upplevelse. man trodde knappt att det fanns sånt. Vi satt med i en mittpådagen-bön där munkarna sjöng sina entoniga böner med sänkta huvuden. När en av munkarnas mobiltelefon började ringa, fick Carina och jag ett helt galet skrattanfall mitt i alltihop, men vi lyckades skärpa oss så att vi inte gjorde bort oss totalt. Munkarna satt där i sina kåpor av varierande kulör. Vi fick lära oss att broder Anders alltid får ha vit kåpa eftersom han arbetar i köket och såsfläckarna ska synas, men så värst vit var den inte. Det var nog mer än bara såsfläckar där....... Sen köpte vi handstöpta ljus som verkade vara deras huvudsakliga utkomst!
Tillbaka på kurorten fick vi Afternoon-tea. Inte samma kaliber som på Grand Hotel, men hyfstat gott ändå...vi var ju rätt så hungriga! Dock inga kanelbullar där heller - tyvärr!
Baasängen var 34 grader varm, men jag avstod ändå med tanke på förkylningen. Bacillerna frodades ändå!
Sen blev det champagne som Marias Thomas hade skickat med för att vi skulle fira ordentligt. Såå omtänksamt! Middagen serverades 500 meter söderut och vi beväpnade oss med stora paraplyer för fy tusan vad det regnade! Efter en god middag blev vi sittande med gamla fotografier och nostalgiska minnen tills det var dags att krypa ner i sköna sängar.
Vi började med att besöka ett munk-kloster i Östanbäck mitt ute i ingenting. Vilken upplevelse. man trodde knappt att det fanns sånt. Vi satt med i en mittpådagen-bön där munkarna sjöng sina entoniga böner med sänkta huvuden. När en av munkarnas mobiltelefon började ringa, fick Carina och jag ett helt galet skrattanfall mitt i alltihop, men vi lyckades skärpa oss så att vi inte gjorde bort oss totalt. Munkarna satt där i sina kåpor av varierande kulör. Vi fick lära oss att broder Anders alltid får ha vit kåpa eftersom han arbetar i köket och såsfläckarna ska synas, men så värst vit var den inte. Det var nog mer än bara såsfläckar där....... Sen köpte vi handstöpta ljus som verkade vara deras huvudsakliga utkomst!
Tillbaka på kurorten fick vi Afternoon-tea. Inte samma kaliber som på Grand Hotel, men hyfstat gott ändå...vi var ju rätt så hungriga! Dock inga kanelbullar där heller - tyvärr!
Baasängen var 34 grader varm, men jag avstod ändå med tanke på förkylningen. Bacillerna frodades ändå!
Sen blev det champagne som Marias Thomas hade skickat med för att vi skulle fira ordentligt. Såå omtänksamt! Middagen serverades 500 meter söderut och vi beväpnade oss med stora paraplyer för fy tusan vad det regnade! Efter en god middag blev vi sittande med gamla fotografier och nostalgiska minnen tills det var dags att krypa ner i sköna sängar.
Kommentarer
Trackback
