Sörpingsglass
Vi satte mamsen i baksätet på min lilla Peugoet, lämnade golfklubborna hemma i förrådet och drog till Öland i helgen. Solen sken, gullvivorna stod halvmeterhöga och fåglarna drillade ikapp. Våra träd hade i alla fall inte slagit ut än, så det kändes fortfarande "vår" och inte sommar.
Varje gång jag kommer ner till "mitt" Byxelkrok, måste jag gå ner till stranden och känna att allt är sig likt. Stenarna ligger oftast på samma ställe och det känns lite tryggt, så där... I år var det bara det att vattnet var så hiskeligt lågt, så jag har aldrig sett det så förr. Vad är det som händer, är det klimatpåverkan igen? Usch, kan inget få vara som vanligt nånstans? Det satt ett par ejdrar längst ut där vi brukar hoppa i och där brukar vattnet gå nästan till knäna...
Igår när vi åkte hem, hade jag ett fullkomligt toksug efter söderköpingsglass. Där finns ett glasscafé med hemgjord supergod glass. Jag lyckades köra förbi på nervägen, men inte två gånger i rad, så det fick bli ett "mellisstopp" för att trycka i oss varsin. De har hur många sorter som helst, så jag som är velig våg, hade ett elände med att välja bara två sorter. Mer orkar man inte...kulorna är stora...har ingen bild...batteriet var slut... Vi rationaliserade åtminstone bort lunchen - det var nog mest nyttig yoghurt i min glass, så jag tyckte att det var OK.
In mot Stockholm var köerna hopplösa - varför måste alla åka samtidigt som jag??? Nästa gång tar jag en semesterdag och åker hem på måndan istället, men då kanske alla andra tänker likadant?
Varje gång jag kommer ner till "mitt" Byxelkrok, måste jag gå ner till stranden och känna att allt är sig likt. Stenarna ligger oftast på samma ställe och det känns lite tryggt, så där... I år var det bara det att vattnet var så hiskeligt lågt, så jag har aldrig sett det så förr. Vad är det som händer, är det klimatpåverkan igen? Usch, kan inget få vara som vanligt nånstans? Det satt ett par ejdrar längst ut där vi brukar hoppa i och där brukar vattnet gå nästan till knäna...
Igår när vi åkte hem, hade jag ett fullkomligt toksug efter söderköpingsglass. Där finns ett glasscafé med hemgjord supergod glass. Jag lyckades köra förbi på nervägen, men inte två gånger i rad, så det fick bli ett "mellisstopp" för att trycka i oss varsin. De har hur många sorter som helst, så jag som är velig våg, hade ett elände med att välja bara två sorter. Mer orkar man inte...kulorna är stora...har ingen bild...batteriet var slut... Vi rationaliserade åtminstone bort lunchen - det var nog mest nyttig yoghurt i min glass, så jag tyckte att det var OK.
In mot Stockholm var köerna hopplösa - varför måste alla åka samtidigt som jag??? Nästa gång tar jag en semesterdag och åker hem på måndan istället, men då kanske alla andra tänker likadant?
Kommentarer
Trackback
