viktcoachen

Jag hade laddat upp med påskgodis med tanke på alla påskkäringar, som brukar gå runt och dela ut små mer eller mindre välmålade kort med kycklingar i halva äggskal och sånt. Eftersom jag är ny i föreningen tänkte jag att det var säkrast att hålla sig väl med alla grannbarn, så det var en välfylld skål.

Hur korkad är man? Varför köpte jag inte godis som jag själv inte gillar? Varför köpte jag en massa skumharar, sockerbitar, sega råttor som är mina egna favoriter? Behöver knappast förklara det, antar jag.

Hörde ett radioinslag som handlade om folks inställning till påskkäringsbesök. Det finns de som tycker att det är tiggeri, och att föräldrarna borde se till att barnen inte klär ut sig, utan att man ska skrota denna gamla tradition. Stackars barn, är det bättre att de stannar hemma och sitter vid sina datorer eller framför TV:n och äter egeninköpt snask? Såna dumheter, låt barnen få vara barn så länge de kan och uppmuntra istället deras kreativitet. Tycker jag!

Nå, till mig kom inte en endaste liten påskkäring. Godisskålen stod länge kvar på skåpet, men frampå kvällen när jag insåg att barnen knappast skulle dyka upp, smakade jag en liten skumkantarell och sen var det naturligtvis kört. Sötsaker triggar mitt sötsug, så är det bara. Skålen är inte tom, men innehållet är klart decimerat. Kan man hoppas på att det dyker upp någon sent uppvaknad kärring idag istället och rädda mig från resten? Välkomna alla barn!