Godiset försvann i ett nafs
Jag visste att jag skulle slippa äta upp det själv, var det inte det jag skrev häromdagen? Allt påskgodis, nåja nästan allt (utom det jag redan hade petade i mig) åkte med till jobbet idag och det blev inte långlivat, det kan jag lova. Här jobbar man på en tidning som heter MåBra och jag har då sällan sett maken till godisråttor, men visst tusan mår vi bra!
Vi hade möte på eftermiddagen och då passade jag på att smyga fram det när alla började bli eftermiddagströtta och småsugna... Alltihop på en gång åkte upp på fikabordet och vips, så var det puts väck! Alla piggnade märkbart till, och vi fick oss några rejäla tjej-skratt. Klart man kan tycka att det är okollegialt att lura i sina kompisar en massa godis, men det mesta av det var ju i alla fall av den lite nyttigare sorten.
Tänk så bra man mår av att garva rejält - endorfinerna far runt som kalvar på grönbete och plötsligt blir livet så oändligt mycket lättare. Dessutom smittar det! Jag är visserligen lite tveksam till såna där skrattkurser när man ska skratta på beställning, men faktum är att det kan funka. Har man bara kommit igång, så går det liksom av sig självt och till slut vet man inte vad man skrattar åt, men det spelar ingen roll.
Haha, jag trodde jag skulle få på däng efter mina anspelningar i bloggen igår, men det var tunnsått med kommentarer. Jag har hört genom mina vanliga ViktCoach-frågor att många har svårigheter med att skriva in koden när man vill kommentera, så nu har vår eminenta webredaktör Johanna lagt in information, om hur man kan åtgärda detta. Info hittar du här.
Godisråttor, ja det låter ju sött, men annars hatar jag råttor som inte är det minsta söta enligt mej. Jag är ständigt rädd för att drabbas av råttpest eftersom vi eldar med ved, så risken finns... Nä det vill jag inte ha, ej heller är jag godissugen.
Ang, svårt att sända iväg kommentarer...det tog ett tag innan jag upptäckte koden som skulle knappas in, den sitter så högt att man måste scrolla sig upp för att hitta den, och är man inte van att blogga så är det inte lätt att veta...
