viktcoachen

Tänk att jag tycks vara nån slags nomad. Det är bara 8 månader sedan jag flyttade in i min fina lya i stan och nu är den till salu... Helgen har tillbringats med huvudet i kartonger - först packa ner och sen packa upp igen på nya stället. Tre nätter har vi sovit där och det måste vara tystnaden som gör att jag inte vaknar stup i ett. Öppnar man fönstret hör man bara tallsus. Ett och annat kanonskott hördes också på lördagsmorgonen när det var regatta på Baggensfjärden, men då vara vi redan vakna, så det var mer ett mysigt inslag i ljudbilden.

Det går i alla fall åt en massa energi i allt stök, men jag har nog proppat i mig en massa konstigt jox för att kompensera för det, tyvärr. Det blir liksom ingen ordning på nånting, men det blir det väl så småningom... det är väl jag själv som ska bestämma det, antar jag...;) Kan knappast skylla på nån annan.

Vi var barnvakter till Staffans dotterson i helgen. Denne treåring är ett underverk av energi, positivism och nyfikenhet. Han är otrolig på att se detaljer och fnular och funderar över verkligheten. Dessutom ser han bara möjligheter och inga hinder. Man har mycket att lära av de små liven!