Ingen badkruka och inga benbrott
Jag glömde för det mesta att använda kameran under semestern, men Staffan passade på och tog en bild när mamsen (91) och jag tog ett dopp i ett stilla Kalmarsund. Mamma njöt oerhört av att få bada, så det blev några små simturer. Stranden är dock väldans stenig, så vi tog det säkra före det osäkra och turades om att hålla henne i handen.
Det känns trösterikt att det är möjligt att njuta av tillvaron och våga se framåt när man är 91. Min mor är i det fallet min stora förebild. Hon klagar nästan aldrig, ger aldrig upp och hon försöker för det mesta att se saker från den ljusa sidan. Hon skrattar gott åt att hon i våras gick och köpte garn till en stickning - bara det bevisar hennes inställning till livet - det ska levas så bra som möjligt så länge som det går. Fenomenalt!
Det känns trösterikt att det är möjligt att njuta av tillvaron och våga se framåt när man är 91. Min mor är i det fallet min stora förebild. Hon klagar nästan aldrig, ger aldrig upp och hon försöker för det mesta att se saker från den ljusa sidan. Hon skrattar gott åt att hon i våras gick och köpte garn till en stickning - bara det bevisar hennes inställning till livet - det ska levas så bra som möjligt så länge som det går. Fenomenalt!
Kommentarer
Trackback
